Född Igår

Anledningen till att jag under den senaste tiden inte har brytt mig om att slösa bort tid här är för att skivan måste göras färdig innan flytten. Och det blir den också, Inshallah! Sista pålägget avklarat, endast lite klippa och klistra kvar samt två mixar på det. Tack Gud.

Det kanske är en utsliten klyscha men jag kan bara inte låta bli. Innan heroinet tog ut sin rätt var han verkligen en av de allra hetaste:

Dessutom gjorde han för jävla bra musik. Hans röst låter som jag tänker mig att James Dean skulle ha låtit om han kunde sjunga. Kul också att Jimmy älskade Chet Baker.

Vad är det för jeans han har på bilden med Red Wingsen? Jo, det är Denim Demons Ren-On-Hide.

För ca två veckor sedan fick jag för mig att jag och Humlan skulle åka till Åkeshov och promenera i Judarskogen. Det var kring tio på morgonen vi kom dit. Såklart började det spöregna efter ett tag men det sket vi i. Här kommer ett gäng bilder av, som vanligt, usel kvalitet:

Humlan innan spöregnet

Humlan blickar ut över sina tillfälliga domäner

Nypon

Sen kom regnet

Största rotvältan den här sidan av atlanten

...Måste ha varit någonstans mellan 5 och 7 meter hög

Rånöjd som vanligt

Silvergran antagningsvis

Sjön och igenväxningen

Humlan. Rånöjd även hon som man så lätt kan se.

Träd i träsket (igenväxningen)

...singing in the sighing of the wind, blowin' in the tree tops way above me

Annat som är nytt är att jag numer går runt i skepparkrans (men muschen är såklart kvar), att jag hittade två blomkrukor från troligtvis 40talet + en fin väggbonad med tre fiskar (troligtvis 50tal) i soprummet, att vi numer dricker kokkaffe, att jag har varit halt sen i fredags, att jag har en sjukt bra vintergarderob och att alla låtar på skivan, utom två, kommer vara färdigmixade på tisdag,

En rolig grejj med Bing Crosby var att han älskade jeans. Något som annars var rätt ovanligt i strama crooner-samanhang på trettiotalet. Jag fick min första denim-bok (Denim-from cowboys to catwalks) av Rebecka för någon vecka sedan och i den stod det bland annat en väldigt rolig anekdot om just Bing och hans jeans. Jag orkar inte  återberätta hela historien utan väljer istället att kopiera en text om samma händelse från Levi’s hemsida:

”Singer Bing Crosby was a huge fan of Levi’s® jeans and jackets, which was something we were pretty proud of at the time. Then, in 1951, we heard a very interesting and slightly disturbing story. It seems that Bing was in Canada on a hunting trip with a friend, and one night they decided to stay in a Vancouver hotel. Both men were dressed completely in denim (Levi’s® denim, in Bing’s case) and the desk clerk didn’t recognize the famous crooner. But that wasn’t the worst of it. This clerk did not feel that men who wore denim were appropriate guests for his establishment and refused to rent them rooms. (Eventually, the bellboy recognized Bing and the chagrined manager gave him and his friend a room).

Väldigt lite har egentligen hänt. Den mest påtagliga skillnaden nu jämfört med då, för någon vecka sedan eller sådär, är att jag nu lyssnar på en fruktansvärt otippad låt i princip hela tiden.

I Found A Million Dollar Baby med Bing Crosby. Jag förstår verkligen inte hur det gick till men det är på något sätt ganska intressant att chockera sig själv på det där viset. Man är liksom less på mönstret man har fastnat i, på det långsamma, gråa och monotona livet man lever, och så helt plötsligt dyker en helt ny sida av sig själv upp och gör sig synlig. En sida man inte trodde fanns. En viss typ av musikaliska ideal man inte trodde att man hade.

Jag vill minnas att det började med att jag letade efter präktiga julsånger på spottan. Ni vet sådana där rikigt gamla amerikanska sånger från 30- och 40talet med de där fromma himla-körerna som inte kan göras nuförtiden. Någon Bing Crosby-låt poppade upp och det slog mig att jag som den crooner-fanatiker jag är aldrig har lyssnat på Bing Crosby. Så jag gick in på hans profil (eller vad man nu kallar det) och scrollade rent random ner. Tryckte på en samling som hette ”The Voice of Bing in the 30s” och blev så sjukt häpen när jag kom till den andra låten. Häpen över att den lät som den gjorde häpen över och att jag verkligen gillade det jag hörde. Låten och framförandet slog på något vis an en sträng som fick hela min värld att vibrera. Det var 0:59 in, just när han sjöng ”incedently” som jag liksom slungades upp i en euforisk båge och inte kunde landa. Energin som blottas den där millisekunden skulle utan underdrift kunna driva halva Skandinavien. När ordet sedan upprepas kring 2:40 dog jag och föddes på nytt. Hur kan man proppa ett enda ord fullt med så mycket energi? Det övergår mitt förstånd. Jag förstår verkligen inte. Det är inte rimligt. Det finns ingen logisk förklaring. Gud måste ha haft ett finger med i spelet den där millisekunden i musikhistorien.

Jag har nog skrivit lite grand om Pike Brothers förut men jag tror inte att man kan skriva för mkt om detta fantastiska märke så jag kör igen!

Pike Brothers är ett märke stationerat i Brannenburg som inriktar sig på att göra fantastiska replikor av amerikanskt workwear från ca 1930-1950. Störst fokus läggs vid autentiska, högkvalitativa reproduktioner av de denimplagg som amerikanska armen använde sig av vid tiden runt andra världskriget. Så som t.ex. marinens lättvikts-denim-plagg; skjortor, byxor, persedel-påsar och overaller. Dom gör även den klassiska, gråmelerade 40tals collagetröjjan, cleana vita 40tals t-shirts, finfina flygarjackor och en råfin rådenimbyxa uppsydd efter ett mönster från 1937. Men allra vassast, av alla deras grejjer, är deras snickarbyxa. Uppsydd efter ett mönster från 30talet och det är i nog antagligen den allra vackraste snickisen jag någonsin sett och den har selvage!!! Jag brukar tycka att de flesta snickisar (förutom då LVC och Lee Originals) är lite för blåa och för mesiga i kvallan men den här är mörkare och aningen rivigare än t.ex. Carhart, Red Kap och Dickies. Idag har jag liksom många andra fått CSN och lämpligt nog har Sivletto just fått in Pike Brothers-snickisen. Det blir till att fara dit redan nu! Dessutom kan jag nu äntligen boka en klipptid. Får hoppas att det finns en snart…

Kolla gärna in pikebrothers.com, om inte annat för de har lagt upp en ny lookbook som är dödsfin!

Pike Brothers 1930s Bib med selvage

Kikade in på tresbienshop.com för att kolla deras nyheter. Tydligen fyller Fred Perry 100 bast i år och Raf Simons har visst gjort en kollektion åt dom. Blev glatt överaskad av den , då jag inte är det största fanet av Fred Perry i allmänhet. Tört och tråkigt liksom. Men det här vara alltså eljest. Föritin i samtiden.

Tydligen baserad på en outfit som Fred Perry bar 1947. Hela sviden var klockren.nu men mest intagande var ju givetvis denna fantastiska byxa!